farhåga

farhågan

farhågor

farhågorna

Substantiv [n]

Obestämd singular: farhåga

Bestämd singular: farhågan

Obestämd plural: farhågor

Bestämd plural: farhågorna

"En farhåga när blekingar utbildar sig är att de inte ska komma tillbaka till länet och arbeta när de väl har sin lärarlegitimation i handen."
"En farhåga som man nu hoppas kunna besegra."
"En farhåga som väckts kring att kameraövervaka allmänna platser är den personliga integriteten hos invånarna."
"Patrik Hansson säger också att han ser en farhåga i att låsa sig."
"När länsstyrelserna sammanställer effekterna av coronakrisen runt om i landet är det en särskild farhåga som fått fäste hos lantbrukare i Blekinge."
"Vi ser en stor farhåga i att inte kunna hålla samma kvalitet i behandlingen som tidigare och inte kunna utforma insatsen i den omfattning som barnet och familjen har behov av."
"Kurvan för antalet coronasmittade i Blekinge fortsätter neråt – men smittskyddsläkarens farhåga är att det muterade viruset ska skapa en tredje våg."
"Det finns även en farhåga för spridning av muterat virus nu när föräldrar och elever återvänder från skidorter i delar av landet med större smittspridning, säger smittskyddsläkare Bengt Wittesjö."
"En annan återkommande farhåga bland Borlängeborna är att moskén kommer att medföra väsen i samband med böneutrop."
"Och just ett åskoväder i kombination med kraftiga vindar uppger Szymanski som sin största farhåga."