självbehärskning

självbehärskningen

självbehärskningar

självbehärskningarna

Substantiv [n]

Obestämd singular: självbehärskning

Bestämd singular: självbehärskningen

Obestämd plural: självbehärskningar

Bestämd plural: självbehärskningarna

"Där ska han erinras om en lagparagraf som säger att poliser i arbetet bland annat ska uppträda hövligt och iaktta självbehärskning."
"– För de efterlevande har det krävt en nästan omänsklig självbehärskning att följa den här rättegången."
"Det ska till ganska mycket självbehärskning och man måste vara ganska stark för att klara av det här livet."
"Från självbehärskning till självironi"
"För antika filosofer som Aristoteles och Cicero var det viktigt med självbehärskning."
"På Dramaten briljerar framför allt Lotta Tejle och Andreas T Olsson med sin smått fantastiska kombination av desperation och självbehärskning."
"Trots det måste polisen alltid iaktta självbehärskning och agera på ett sätt som inger förtroende, säger Mikael Backman."
"Kampsport har en fostrande roll och handlar till stor del om disciplin, självbehärskning och förebyggande av våldsamt beteende."
"Dock fanns det varken rökkupé, eller toalett vilket gjorde att pendlarna fick lära sig självbehärskning, som det står i SL:s informationstidning."
"” En medarbetare ska i sin yrkesutövning uppträda med självbehärskning ”, skriver disciplinnämnden i sin motivering till löneavdraget."

kontroll av egna känsla|känslor