krokben

krokbenet

krokben

krokbenen

Substantiv [t]

Obestämd singular: krokben

Bestämd singular: krokbenet

Obestämd plural: krokben

Bestämd plural: krokbenen

"sätt krokben för någons planer"
"Mannen ska ha fått ett dåligt grepp om väskan och kvinnan kunde samtidigt sätta krokben för mannen."
"Regeringen skriver att de vill ” lägga krokben på en avart av betaltjänstmarknaden ” och lägger nu fram en lagrådsremiss."
"” När vi var på väg till cellen så satte den misstänkte krokben på min kollega."
"– Vi behöver inte fler krokben, det är tillräckligt som det är."
"– Vi behöver inte fler krokben, det är tillräckligt som det är."
"Nämndens vice ordförande Lorenz Pucher ( C ) menar att den nuvarande avgiften sätter ” krokben för initiativ till lokala evenemang ”."
"Miljö- och klimatminister och Miljöpartiets ena språkrör Isabella Lövin kallar det för att ” lägga krokben på det svenska klimatarbetet ”."
"Samtidigt håller man dörren öppen för att använda andra metoder för att sätta krokben för regeringen."
"Att Moderaterna i det läget prioriterar att lägga flera miljarder på att göra klimatfarliga drivmedel billigare är att lägga krokben för det svenska klimatarbetet, säger Lövin i en skriftlig kommentar till SVT Nyheter."
"De förlorade makten och gör nu allt för att förstöra och lägga krokben, sade Sjöstedt som menade att övriga partier var ” en annan sorts oppositionspartier ” än vad Vänsterpartiet är."

det att sträcka ut ett ben för att fälla någon till marken