besvikelse

besvikelsen

besvikelser

besvikelserna

Substantiv [n]

Obestämd singular: besvikelse

Bestämd singular: besvikelsen

Obestämd plural: besvikelser

Bestämd plural: besvikelserna

"– Det vore en oerhörd besvikelse men vi hoppas och tror att det inte går så långt."
"För ungdomar och fritidsledare kommer beslutet som en besvikelse."
"– Det är en stor besvikelse att Miljöpartiet inte lyckas få igenom en enda nyans av grått i detta beslut."
"För Zindie Nelsén blev torsdagsutflykten en besvikelse."
"Bakgrunden till Hällkvists besvikelse är en tidningsartikel i vilken det insinuerades att han hjälpt till att locka över lovande juniorspelare från just Hästö till IFK."
"Hon sitter i rollstol och besökte nyfiket den nya ishockeyarenan i Karlskrona, vilket blev en stor besvikelse."
"Tuva sitter i rullstol och var nyfiken på om de förbättrat tillgängligheten – men besöket visade sig bli en stor besvikelse."
"– De uttrycker en stor besvikelse mot allt och alla i princip; mot 28-åringen, gentemot domstol, åklagare, polis, säger Björn Lindmar."
"Efter att den mordmisstänkte 28-åringen försattes på fri fot i tisdags uttrycker familjen till den mördade stor besvikelse och en känsla av tomhet."
"– Det är en stor besvikelse."

upplevelse av att en önskan inte blivit uppfylld; känslan när någon är besviken