förnekelse

förnekelsen

förnekelser

förnekelserna

Substantiv [n]

Obestämd singular: förnekelse

Bestämd singular: förnekelsen

Obestämd plural: förnekelser

Bestämd plural: förnekelserna

"Albert Larsson konstaterar att det är mycket skam och förnekelse för den som är spelberoende och det är ett stort steg att söka hjälp."
"– Första tanken var ju förnekelse."
"I programmet slår Sahlin också fast att makt alltid korrumperar, och att de som inte vill se eller erkänna det är i djupaste förnekelse."
"När Sverigedemokraterna säger att det här sker någon annanstans är det en förnekelse som bara leder till att hatet fortsätter."
"Flera partier är kritiska mot regeringens förslag att förbjuda förnekelse av Förintelsen."
"Tvekan till förbud mot förnekelse av Förintelsen"
"Talesmän för påven Benedictus XVI bestrider att den svenska katolska kyrkan informerade om SSPX-biskopen Williamsons förnekelse av Förintelsen."
"I början var det total förnekelse."
"” I början var det total förnekelse ”"
"Parallellt med växande migrationsströmmar växer i Sverige antalet människor som lever i förnekelse av att etnisk, kulturell och religiös mångfald är ” grunden för det samhälle vi bygger ”, enligt Sabuni."

(oftast längre pågående) attityd eller aktivitet att förneka eller bestrida något, oftast något som uppfattas som uppenbart