lugn

lugnet

lugn

lugnen

Substantiv [t]

Obestämd singular: lugn

Bestämd singular: lugnet

Obestämd plural: lugn

Bestämd plural: lugnen

"Festivalledningen kallar årets festival lugn."
"Den skulle vara lugn men social och Ove är helt perfekt, säger Viktoria Magnusson."
"Det här är mycket ovanligt, Olofström har sedan länge varit en mycket trygg och lugn kommun, säger Per Drysén."
"Först var det pirrigt, sen kände man sig lugn, säger Isabell Moëll, som kan tänka sig att fortsätta spela schack."
"Det är lugn, det är värdighet, det är stadga och moral som skapar en karaktär."
"– Så länge vi inte kan garantera att man kan känna sig lugn och säker på sammanträden kommer det att fortlöpa."
"Det är en uppsluppen, men lugn stämning bland festivalbesökarna."
"Det som skulle bli en lugn hundpromenad slutade i en minst sagt annorlunda upplevelse för Marguerite Stiessel från Verkö utanför Karlskrona."
"Samtidigt skriver ST att man håller med Polisförbundet Syd om att det råder toppstyrning i organisationen, men manar samtidigt till lugn bland sina medlemmar."
"Stämningen på skolan är förvånansvärt lugn och trygg, så kristeamet och lärarna har gjort ett fantastiskt arbete, säger Per Drysén, krissamordnare i Olofströms kommun."

ett tillstånd av stillhet, utan tecken på upprördhet, oro eller rädsla