lidande

lidandet

lidanden

lidandena

Substantiv [t]

Obestämd singular: lidande

Bestämd singular: lidandet

Obestämd plural: lidanden

Bestämd plural: lidandena

"I stämningsansökan skriver åklagaren att mannen ” har utsatt sin hund för lidande utan att det fanns godtagbara skäl ”."
"Utsatt för lidande"
"I sin anmälan skriver mannen att husläkaren redan vid den första kontakten skulle ha undersökt skadan och att missen orsakat onödigt lidande och obehag."
"Sonen skriver vidare att händelserna inneburit onödigt lidande för mamman."
"Veterinärens bedömning var att hunden hade utsatts för fysiskt övervåld, såväl fysiskt som psykiskt lidande samt risk för kroppslig skada, skriver Länsstyrelsen i beslutet."
"– Vi sätter inte in extra personal för att klara det arbetet, utan det är ju annat som blir lidande, säger Johan Eriksson, boservicechef på Karlshamnsbostäder."
"I stämningsansökan skriver åklagaren att mannen ” har utsatt sin hund för lidande utan att det fanns godtagbara skäl ”."
"Tingsrätten anser att hunden har utsatts för ett sådant lidande att det rör sig om djurplågeri."
"Jag borde aldrig ha gjort de här övningarna, för de har – som jag förstår nu – orsakat mycket lidande, säger han under förhöret."
"Socialstyrelsen konstaterar att pojken skadats i vården och misstagen med provsvaret har försenat diagnos och vård, vilket orsakat pojken och hans föräldrar stort lidande."