inbillning

inbillningen

inbillningar

inbillningarna

Substantiv [n]

Obestämd singular: inbillning

Bestämd singular: inbillningen

Obestämd plural: inbillningar

Bestämd plural: inbillningarna

"– Jag har en vattenflaska framför mig och jag tycker den skakar hela tiden, men det kanske bara är inbillning."
"– Tjejer och kvinnor som nyss fått sin diagnos har ofta gått väldigt länge med svåra smärtor och fått höra att det är inbillning – att ” du kan inte ha så ont ”."
"En inbillning som gjort att hon under lång tid isolerade sig i ett mörkt rum med övertäckta speglar."
"Det är troligen ingen inbillning ny forskning visar att regnmängderna varierar under veckan, som följd av mängden partiklar i luften."
"Placeboeffekten är mer än bara inbillning."
"Nej, det är inte någon inbillning."
"Efter otaliga läkarbesök, mediciner och det konstanta hänvisandet till att allt som hände i kroppen var inbillning och på grund av ångest fick Anna Sätherberg nog."
"Basebollmisshandel kan ha varit inbillning"
"Här ser vi galenskapen som sjuklig idé, som inbillning och destruktiv idioti."
"Kanske är det inbillning, men stämningen i hallen känns lätt och positiv trots gårdagens förlust."

förmågan att framkalla och föreställa sig fantasier eller osanningar