vink

Substantiv

vinken

vinkar

vinkarna

Substantiv [n]

Obestämd singular: vink

Bestämd singular: vinken

Obestämd plural: vinkar

Bestämd plural: vinkarna

"Han konstaterar att flera generationer Insjöbarn fått en vink genom åren."
"Att komma tvåa är helt okej och ger oss en vink om att Lassi har kvaliteter för att lyckas även på VM med start i slutet av oktober, säger tränaren Per Andersson till Karonens hemsida."
"Intresserat följer publiken bockens minsta lilla vink."
"En omröstning förra veckan bland Skåneliberalernas medlemmar gav en tydlig vink om vad årsmötets beslutet skulle bli."
"Kinberg Batra har inte gett någon tydlig vink om vad hon vill göra, bortsett från att hon mer tryckt på bättre integration än ändrad migrationspolitik."
"Mer matte och mindre ordförståelse ska ge en bättre vink om hur studenterna ska klara sig i universitetsvärlden."
"En första vink om huruvida förslaget går hem hos de andra EU-medlemmarna får Bildt och Stubb på nästa veckas utrikesministermöte."
"Den amerikanske presidenten Martin Van Burens motståndare använde sig exempelvis av en låt där de rakt ut hävdade att Van Buren lydde minsta vink från Satan."
"SVT : - Men det är ändå en liten vink om att man kanske inte borde svara?"
"Regeringen har inte gått ut med några detaljer om förslaget, men i ett tal i Storfors i Värmland på onsdagskvällen, gav Stefan Löfven en vink om skattesänkningen : ” I morgon berättar vi något som får många pensionärer att bli väldigt glada ”, sa statsministern."