lyte

Substantiv

lytet

lyten

lytena

Substantiv [t]

Obestämd singular: lyte

Bestämd singular: lytet

Obestämd plural: lyten

Bestämd plural: lytena

"Mannen anmälde skadan i augusti i fjol, och nu har Kammarkollegiet beslutat att betala ut 28 000 kronor till 51-åringen för lyte och men."
"Däremot dröjer det många år innan de får besked om barnen och de unga får ersättning för lyte och men."
"Däremot dröjer det många år innan de får besked om barnen och de unga får ersättning för lyte och men."
"- Det känns som man har ett lyte."
"En man på Frösön får 25000 kronor i ersättning för lyte och men från Kammarkollegiet."
"Mannen får nu 144 000 kronor, skattefritt, som ersättning för lyte och bestående men."
"Nu får hon 33 000 kronor för lyte och bestående men"
"Kammarkollegiet har beslutat att kvinnan får 28.200 kronor för lyte, men, sveda och värk och 5.500 kronor för det kvarvarande ärret."
"Kammarkollegiet har nu beslutat att lämna 50 000 kronor i ersättning för lyte och men till mannen."
"Totalt har kvinnan fått 33 000 kronor i ersättning för lyte och men."

kroppsligt eller själsligt fel hos en människa som utgör hinder för ett normalt liv