väja

väjer

väjde

väjt

Verb

Presens: väjer

Preteritum: väjde

Supinum: väjt

Fotograf: Wikipedia

Okänd ordklass

"– Motorcyklisten sa att han fått väja för en rovfågel och fick då sladd och hamnade i diket."
"Tingsrätten skriver i domen att det enbart var lyckliga omständigheter och medtrafikanternas förmåga att väja undan som gjorde att bilfärden inte slutade med en ännu allvarligare trafikolycka."
"Det ledde till att två bilar tvingades väja vilket gjorde att de kolliderade."
"Två bilar tvingades väja för motorcykeln och kolliderade."
"Det var när bilen skulle väja för ett rådjur på väg 28 som bilen körde in i någon typ av bergvägg."
"En familj uppmärksammade hur 47-åringen i hög hastighet påbörjade en omkörning av två husbilar – och de lyckades inte väja för den mötande bilen."
"Enligt räddningstjänsten hade föraren varit tvungen att väja för vilt men ingen skulle fått allvarligare skador."
"Ihop med detta hade någon fått väja och då kolliderade en lättare lastbil och en personbil, säger Stefan Sjöholm, räddningstjänsten östra Blekinge."
"– Enligt föraren av bilen kom cyklisten av någon anledning ut i vägen och hade ingen möjlighet att väja undan, men hur det gått till är inte utrett eftersom flickan ännu inte är hörd, säger Anna Göransson, polisinformatör."
"Han lyckades inte väja utan körde rakt in i släpet."

Fotograf: Wikipedia

styra undan; (snabbt) styra bort från ett hinder; vika undan; vika åt sidan