kapitulera

kapitulerar

kapitulerade

kapitulerat

Verb

Presens: kapitulerar

Preteritum: kapitulerade

Supinum: kapitulerat

"Snart fick Jönsson kapitulera för Stefan Elliots bössa till 1 – 0 för mästarlaget i spel fem mot fyra."
"Lindström fick skottläget och Jönsson tvingades åter kapitulera."
"Nu såg en storspelande Johannes Jönsson i Karlskronamålet till att hålla siffrorna nere, men till slut tvingades även han kapitulera två gånger om."
"Men han fick kapitulera när 35 sekunder återstod av perioden."
"Bara ett par minuter efter att ha blivit inbytt fick Färjestads målvakt Fredrik Pettersson-Wentzel kapitulera."
"30-åringen höll nollan i första perioden men fem minuter och 53 sekunder in i andra fick han kapitulera."
"Det handlar tvärtom om att kapitulera och släppa taget och fatta beslutet varje morgon, säger han i Gomorron Sverige."
"President ställde då ett ultimatum, rebellerna fick 24 timmar på sig att kapitulera."
"I Sri Lanka har nu tidsfristen för den tamilska gerillan att kapitulera löpt ut, president Mahinda Rajapaksa hade gett dem ett dygn."
"Det är att kapitulera, säger Östros."

ge upp och överlåta sig i fiendens hand|händer