sorgsenhet

sorgsenheten

sorgsenheter

sorgsenheterna

Substantiv [n]

Obestämd singular: sorgsenhet

Bestämd singular: sorgsenheten

Obestämd plural: sorgsenheter

Bestämd plural: sorgsenheterna

"– Hans reaktion var sorgsenhet."
"” Jag känner sorgsenhet över att man väljer att göra så här."
"” Känner sorgsenhet ”"
"– Det känns som en tomhet och en sorgsenhet över att en av våra kollegor har fått sätta livet till när han utövat sitt arbete, säger Erik Nord, polisområdeschef i Göteborg."
"Stämningen bland medlemmarna dominerades av sorgsenhet."
"– Det är ju ursinne och sorgsenhet."
"Att lämna ett jobb som jag brunnit för sedan 1981 och där jag fått vara med om stora förändringar i samhället – det har varit spännande, och det väcker både sorgsenhet och tacksamhet."
"– Den traditionella definitionen av depression bygger på symptom som inåtvändhet, sorgsenhet och låg energi."
"Kubas industriminister Yadira Garcia avvek genom att beskriva kubanska känslor av sorgsenhet och ängslan."
"– Jag känner en sorgsenhet över att det behövde gå så långt."

Fotograf: Wikipedia

det att vara sorgsen