orimlighet

orimligheten

orimligheter

orimligheterna

Substantiv [n]

Obestämd singular: orimlighet

Bestämd singular: orimligheten

Obestämd plural: orimligheter

Bestämd plural: orimligheterna

"” Det är helt orimligt att bemöta orimlighet med något rimligt ” säger Frej Larsson."
"– Felen pekar på en orimlighet i taxeringssystemet; det går ut på att massvärdera småhus och låta det ligga till grund för beskattning."
"Det faller på sin egen orimlighet."
"Det faller på sin egen orimlighet."
"Det faller på sin egen orimlighet ”, skriver Gävle tingsrätt i domen."
"” Det faller på sin egen orimlighet att en 90-årig man skulle utgöra en fara för samhället och riskera att återfalla i allvarlig brottslighet. ”"
"– Man kan inte säga att ” det stod ingen vägavspärrning där i går så då kan jag köra likadant i dag ”, det faller på sin egen orimlighet, säger Stefan Gustafsson och fortsätter :"
"– Jag tycker att det faller på sin egen orimlighet, säger hon till Hallandsnytt."
"Det faller ju på sin egen orimlighet."
"Det är ju en orimlighet."

det att vara orimlig