impuls

Substantiv

impulsen

impulser

impulserna

Substantiv [n]

Obestämd singular: impuls

Bestämd singular: impulsen

Obestämd plural: impulser

Bestämd plural: impulserna

"Vi kan inte agera på impuls, eftersom det riskerar att förvärra situationen i de drabbade regionerna och även ge problem i andra delar av Sverige."
"Det var en impuls, jag tänkte inte på att hon skulle få skador, säger maken som stundstals rörs till tårar under förhöret."
"Denna utbetalning genomfördes dock aldrig och någon förklaring till varför den stoppades kan Försäkringskassan inte ge utan hänvisar till en impuls från systemet."
"Om någon av dem får en impuls att svänga så följer de andra med, säger han."
"Falkenbergspolitikern Anette Ivarsson ( C ) reagerade på ren impuls då hon lämnade hon partikamraterna och gick och ställde sig bredvid medlemmarna i NMR under Annie Lööfs tal."
"Vi måste få en impuls från en annan myndighet, exempelvis polisen, för att få lov att göra det."
"Det här är mer impuls."
"Räddar sitt barn – på ren impuls"
"En övervakningskamera i San Francisco filmade när en mamma på ren impuls räddar sitt barn undan en bil."
"– Nej, men vi kan ju återuppta ärendet om vi får en impuls om att hon är åter i landet."

fotografi

teknik

för ett föremål, (klassiskt) produkten av kraften och den tid kraften verkar på föremålet, lika med ändringen av föremålets rörelsemängd