anstiftare

anstiftaren
anstiftare
anstiftarna
Substantiv [n]

Hur böjs ordet anstiftare på svenska?

Obestämd singular: anstiftare
Bestämd singular: anstiftaren
Obestämd plural: anstiftare
Bestämd plural: anstiftarna

Hur används ordet anstiftare

  • "Däremot tog man upp frågan om Fikru Marus roll som anstiftare, och rätten försökte utröna hur mycket Fikru Maru skall ha betalat för att upploppet genomfördes."
  • "Han hänvisar till brottsbalken som gör skillnad på gärningsman och anstiftare."
  • "Är man inte gärningsman men ändå ha medverkat i gärningen ska man antingen dömas till medhjälp om man har främjat dådet, eller som anstiftare om man fått någon att utföra brottet genom att till exempel beställa det."
  • "Enligt polisen har en anstiftare kunnat sitta i en bar utomlands och beställa en avrättning."
  • "Som anstiftare bedöms hon ha haft lika stor del i det livshotande våldet som den man som höll i vapnet, säger Måns Wigén."
  • "– Vi har anstiftare som ser till att yngre pojkar är utförare."
  • "– Alla är väl rörande överens om att det finns en anstiftare bakom, och det är den betydligt äldre kvinnan och hon nekar."
  • "Han pekade då ut kvinnan som anstiftare, den som fick honom att begå brottet."
  • "Tre män har dömts till långa fängelsestraff för att ha utfört mordet, varav ett par pekar ut maken som anstiftare."
  • "Frikännandet hade dessförinnan applåderats av anhöriga och människorättsgrupper som skarpt kritiserat polisens och åklagarnas utredning, bland annat för att ingen anstiftare pekats ut."

Vad betyder anstiftare inom generell ?

person som anstiftar till olaglig handling

Relaterat till anstiftare

ledare

våldsamhet

motiv

planmässighet

förberedelse