misslyckande

misslyckandet

misslyckanden

misslyckandena

Substantiv [t]

Obestämd singular: misslyckande

Bestämd singular: misslyckandet

Obestämd plural: misslyckanden

Bestämd plural: misslyckandena

"– En företagsledningen brukar få ta konsekvenserna av sitt misslyckande."
"– Det är allvarligt misslyckande och tyvärr inte första gången som det händer."
"– Det är ett misslyckande från båda parter, Kalmar kommun förlorar en ganska intressant industri och jag måste ta kostnader i stället, säger han."
"Det är en total katastrof och ett misslyckande."
"” Ett misslyckande ”"
"– Det är ett misslyckande, säger Jonas Ekestubbe Jernby."
"Kyrkoherden startar blogg – om sitt eget misslyckande"
"– Det är djupt oroväckande och ett totalt misslyckande från den styrande Alliansens sida."
"Roger Fredriksson ( M ), ordförande i kommunstyrelsen, vill inte ta ordet misslyckande i sin mun."
"– Ett misslyckande, säger Sofia Rydgren Stale, ordförande för Sveriges läkarförbund."