klokhet

Substantiv

klokheten

klokheter

klokheterna

Substantiv [n]

Obestämd singular: klokhet

Bestämd singular: klokheten

Obestämd plural: klokheter

Bestämd plural: klokheterna

"” En företagsam person med musikintresse som genom sin klokhet och ödmjukhet skapat allt från små till stora musikevenemang i Blekinge."
"Enligt Papademos kräver läget enighet och klokhet."
"1 : Han visar återigen klokhet och tydlighet."
"Ni har hjälpt mig med er klokhet och ni har hjälpt mig att bygga en stark självkänsla och trygghet genom sunda värderingar som har väglett mig genom livet."
"Ni har hjälpt mig med er klokhet, och ni har hjälpt mig att bygga en stark självkänsla och trygghet genom sunda värderingar som har väglett mig genom livet."
"En klokhet är det som gäller, och det tror jag tränare Sören Åkeby har ingjutit i spelarna."
"Hoppas på klokhet"
"” Genom sitt mod, sin uthållighet, sin klokhet och beslutsamhet har Johan Gustafsson visat att man kan behålla sin värdighet, och frihet i sin själ, trots år av underkastelse och fångenskap."
"det är inte en korrekt genuslektion utan en fullfjädrad blandning av vansinne och klokhet och ironi, humor, svärta, vrede och det öppnar upp för alla möjliga typer av åsikter."
"det är inte en korrekt genuslektion utan en fullfjädrad blandning av vansinne och klokhet och ironi, humor, svärta, vrede och det öppnar upp för alla möjliga typer av åsikter."