besvärliga

Substantiv

besvärlig

besvärligare

besvärligast

Adjektiv

Komparativ: besvärligare

Superlativ: besvärligast

"– De tycker väl att jag är besvärlig eftersom jag ställer krav."
"– De tycker väl att jag är besvärlig eftersom jag ställer krav."
"Av någon anledning körde bilen igenom räcket och åkte ut 200 meter från vägbanan i besvärlig, lutande terräng."
"– Det är en besvärlig situation och dessutom finns det risk för skadegörelse på våra bilar, eftersom de står obevakade och avskilt, fortsätter hon."
"De ansvariga på landstinget håller med besökarna om att parkeringssituationen är besvärlig just nu."
"– Jag inser att det varit en besvärlig tid för Ulla och Hamzeh."
"– Skogsbruket är väl det som påverkats mest av att det varit en besvärlig sommar eftersom brandrisken är så enormt stor."
"– En del tycker nog att jag är jobbig och besvärlig och vill helst få bort mig från politiken, säger han."
"Också med ordinarie mandatfördelning styrs Karlskrona med en sårbar minoritet och enligt statsvetaren Anders Sannerstedt i Lund är situationen både unik – och besvärlig."
"– Det handlar om större mängder snö och det kan bli besvärlig väglag."

(som är) svår, omständig eller problematisk att utföra eller ta hand om (på vanligt vis)