riktigt

Adjektiv

"– Det här hade kunnat sluta riktigt illa."
"Räddningsledare : ” Kunde slutat riktigt illa ”"
"– Jag ser det som angenämt att vi har två riktigt bra målvakter."
"Ni är ju inte riktigt överens med era partikamrater i landstinget, hur ser du på det?"
"– Jag tror att det är två tre samtal vi har haft, jag kommer inte ihåg riktigt."
"Vi gör frågorna riktigt kluriga och dessutom är tidspressen en ovan faktor för dem, säger Mikael Gustafsson, tävlingsledare på Nordenbergsskolan."
"– Hon svänger bilen lite åt sidan och det var riktigt tur."
"– Det känns kul, men jag tror inte att jag har smält det riktigt än."
"Först om två veckor kan det skördas jordgubbar på riktigt i Åby."
"Personalen har mått riktigt dåligt och samtidigt har jag fått höra att man inte kunnat visa på varför."

Adverb

"– Det här hade kunnat sluta riktigt illa."
"Räddningsledare : ” Kunde slutat riktigt illa ”"
"– Jag ser det som angenämt att vi har två riktigt bra målvakter."
"Ni är ju inte riktigt överens med era partikamrater i landstinget, hur ser du på det?"
"– Jag tror att det är två tre samtal vi har haft, jag kommer inte ihåg riktigt."
"Vi gör frågorna riktigt kluriga och dessutom är tidspressen en ovan faktor för dem, säger Mikael Gustafsson, tävlingsledare på Nordenbergsskolan."
"– Hon svänger bilen lite åt sidan och det var riktigt tur."
"– Det känns kul, men jag tror inte att jag har smält det riktigt än."
"Först om två veckor kan det skördas jordgubbar på riktigt i Åby."
"Personalen har mått riktigt dåligt och samtidigt har jag fått höra att man inte kunnat visa på varför."

riktig

[rɪktɪg]

riktigare

riktigast

Adjektiv

[rɪktɪg]

Komparativ: riktigare

Superlativ: riktigast

korrekt, sann; som stämmer