respekt

Substantiv

respekten

respekter

respekterna

Substantiv [n]

Obestämd singular: respekt

Bestämd singular: respekten

Obestämd plural: respekter

Bestämd plural: respekterna

"Enligt den utredning som gjorts har den ansvarige läkaren i på vårdcentralen inte visat kvinnan omtanke och respekt."
"Det var väldiga skepp, värdiga en stormakt vars krig och konst fick nackar att böjas i fruktan och respekt."
"Sverige är en demokrati och har respekt för religioner, säger Hala, som går i åttan på Snäckebackskolan."
"– Om det är så att en person har dött och att man till och med kan avlida är det allvarlig och det är därför vi har respekt för detta och kartlägger vad det beror på, säger Rickard Eitrem."
"– Jag har respekt för utförsbackarna och så, men sen vill jag övervinna den rädslan, säger Inger Fransson."
"– Vi kommer att vara väldigt återhållsamma när det gäller förundersökningen av respekt för de inblandades unga ålder, säger Anders Knutsson, chef för Karlshamns lokalpolisområde."
"Det förtjänar hon den största respekt för ”, skriver Jan-Olof Petersson vidare."
"– Visst, det blir lite hårdare fysisk miljö med larmbåge och så vidare, men jag är övertygad om att de som jobbar med det kan sköta det på sådant sätt att de gör det med respekt för den enskilda, säger han."
"– Jag har full respekt för Pelle och det han har gjort här."
"” Hela landet är nu samlat i medmänsklighet, värme och respekt."

känsla av att anse någon vara (mycket) moraliskt eller intellektuellt begåvad (kanske mer än en själv); det att eller känsla av att se upp till någon