ceremoni

Substantiv

ceremonin

ceremonier

ceremonierna

Substantiv [n]

Obestämd singular: ceremoni

Bestämd singular: ceremonin

Obestämd plural: ceremonier

Bestämd plural: ceremonierna

"Hon fick ta emot stipendiet vid en ceremoni i Stenhammarsalen i Göteborgs Konserthus."
"Påvens traditionella askonsdagsmässa under onsdagen, vilken inleder fastetiden, blir den sista stora religiösa ceremoni som han genomför tillsammans med kardinaler och biskopar."
"Årets färgkomposition avslöjades när landshövding Lars Bäckström på fredagen lät täckelset falla vid en ceremoni i Göteborg."
"Vid gårdagens ceremoni delades även ett hederspris ut till Umeås hardcore-stoltheter Refused, ” kanske den svenska grupp som haft störst musikaliskt inflytande internationellt vid sidan om Abba ”, enligt motiveringen."
"Frågan aktualiserades på nytt på fredagen när han svors in vid en privat ceremoni i kongressbyggnaden Capitol Hill, samma dag som USA:s ambassad i Ankara utsattes för ett bombattentat."
"Bägge priserna delades ut av handelsminister Ewa Björling ( M ) vid en ceremoni på regeringskansliet i Stockholm."
"Vid en ceremoni i samband med Operans våravslutning i kväll delas 2013 års stipendier, sammanlagt 220 000 kronor ut."
"Vid en ceremoni i samband med Operans våravslutning i kväll delas 2013 års stipendier, sammanlagt 220 000 kronor ut."
"Paret sade ja till varandra vid en ceremoni i lördags, skriver Aftonbladet."
"Afghanska säkerhetsstyrkor lyssnade till sin president Hamid Karzai, som gav dem mandatet under en ceremoni i en förort till Kabul i går."

formaliserad och högtidlig symbolisk handling