ordväxling

ordväxlingen

ordväxlingar

ordväxlingarna

Substantiv [n]

Obestämd singular: ordväxling

Bestämd singular: ordväxlingen

Obestämd plural: ordväxlingar

Bestämd plural: ordväxlingarna

"Det var under debatten om hur många flyktingar som kommunen ska ta emot de kommande åren som häftig ordväxling utbröt."
"En kraftfull ordväxling har blossat upp efter en intervju med Jimmie Åkesson i dagens DN."
"En ensam man i Karlskrona var på väg hem när han möter några killar och det blir ordväxling."
"De båda har varit inblandade i en delvis ganska bitsk ordväxling om vem som lämpar sig bäst för att driva asylboendet."
"I polisens förundersökning framkommer att de ska ha känt till varandra och hamnade i bråk efter en ordväxling."
"Det sker en kort ordväxling, sedan lämnar mannen huset, säger Fredrik Wettergren, förundersökningsledare på polisen."
"Under sex rättegångsdagar ska nu Falu tingsrätt avgöra om han också är en mördare, eller om det finns några förmildrande omständigheter i det som började som en ordväxling i en hamburgerkö och slutade med att en ung man låg död på marken."
"– Vi ser väldigt allvarligt på den här händelsen, det ska bland annat ha handlat om olämplig ordväxling till exempel."
"Efter en kortare ordväxling mottog målsäganden ett slag i huvudet med ett av tillhyggena och segnade till marken."
"Där uppstod det en ordväxling mellan föräldrarna och bussföraren."

(mer eller mindre upphetsat) språkligt meningsutbyte mellan två parter (med olika ståndpunkt i någon fråga); (kortare verbalt) gräl