ordkrig

ordkriget

(-)(-)

Substantiv [t]

"Hårt ordkrig efter kvalfiaskot"
"Borlänges ( V ) kommunalråd i ordkrig med partikamrater"
"Årets Vansbrosimning slutade med ett präktigt ordkrig."
"Och det är klart att de regionala supermakterna och traditionella fienderna, Iran och Saudiarabiens allt hårdare ordkrig efter att Saudiarabien avrättat en shiitisk regimkritiker också sprider svallvågor hos investerare runt om i världen."
"Upptrappat ordkrig om tågtunnel"
"Under dagen ledde nyheten till ordkrig mellan Miljöpartiet och Folkpartiet."
"Efter ett regelrätt och ständigt återkommande ordkrig mellan Magdalena Andersson och Anders Borg om vem som var bäst på att vårda överskottsmålet ska det bort."
"Samtidigt framgår det att Sverige vill undvika att dras med i ” retorisk upptrappning avseende läget i vårt närområde som leder till ordkrig, missförstånd eller bidrar till rädsla hos allmänheten. ” Istället ska Sveriges hållning till Ryssland karakteriseras av ” fasthet, kyla och lugn ”."
"Det pågår ett ordkrig mellan Sveriges utrikesminister Margot Wallström och det skandaldrabbade fackförbundet Kommunal."
"Därefter steg tonläget snabbt med ett ordkrig om vilken regeringen som egentligen kan ta åt sig äran för att ungdomsarbetslösheten sjunker."