brådska

brådskan

brådskor

brådskorna

Substantiv [n]

Obestämd singular: brådska

Bestämd singular: brådskan

Obestämd plural: brådskor

Bestämd plural: brådskorna

"Men jag har ingen brådska med att bestämma mig."
"– Marknaden är inte jättebra och jag känner ingen brådska."
"Det är alltså ingen brådska att göra sig av med sitt resekort."
"Utan att känna någon brådska smög han sig upp i jakttornet och tittade på den."
"– Vi ska ju åka Vasaloppsvägen till Storvik så vi får hoppas att det är barmark neröver, säger Owe Westberg från Storvik som inte gjorde sig någon direkt brådska på morgonen."
"Enligt kammarrätten kunde inte Dalatrafik förutse den brådska man hamnade i då upphandlingen av busstrafik 2013 underkändes och måste göras om."
"Men vi har ingen brådska, vi vill ha kvalitet, säger Reinfeldt, som har uppbackning i detta av riksdagens EU-nämnd."
"” Vi kommer att samarbeta fullt ut med de ansvariga myndigheterna, med transparens och brådska, för att tydligt, öppet och fullständigt ta fram alla fakta i det här fallet ”, skriver Winterkorn."
"Kombinationen brådska, kraftfullt urstigande ur bil, lagstadgad säkerhetsanordning ( bilbälte ) och det civila våldsmonopolets tjänstevapen blev för mycket för en polis i Gävle som plötsligt fann sig avväpnad."
"Det finns ingen anledning att brådska med att flytta en särskola, säger Patrik Lindström."

situation där det råder tidsbrist eller som kräver skyndsamhet