brottsling

brottslingen

brottslingar

brottslingarna

Substantiv [n]

Obestämd singular: brottsling

Bestämd singular: brottslingen

Obestämd plural: brottslingar

Bestämd plural: brottslingarna

"Tingsrätten dömde den 33-årige pojkvännen till 18 års fängelse för mord, medan Sölvesborgskvinnan dömdes till 18 månaders fängelse för skyddande av brottsling och bedrägeri."
"Mannen dömdes nu istället för ett fall av misshandel, och kvinnan för grovt skyddande av brottsling."
"Mannen begärs häktad misstänkt för skyddande av brottsling, men exakt vad brottet består i vill inte förundersökningsledaren Lena-Marie Bergström uttala sig om."
"Samtidigt åtalas en 22-åring för skyddande av brottsling, då han ska ha tillåtit de två gärningsmännen att gömma sprängämnen i sin fastighet efter explosionen samt hjälpt dem att dölja sin inblandning."
"– De har behandlat mig som en brottsling, berättar mamman."
"– Han är anhållen misstänkt för skyddande av brottsling, säger Ewa-Gun Westford, pressinformatör hos polisen."
"De andra två männen som tidigare suttit anhållna misstänkta för mord respektive skyddande av brottsling har nu släppts, men misstankarna kvarstår."
"Brottsmisstankarna där är skyddande av brottsling."
"Två personer har anhållits misstänkta för mord, de andra två är gripna för skyddande av brottsling."
"” Misstänkt för skyddande av brottsling ”"

polisväsende

juridik

generell

person som begår brottsliga (olagliga) handlingar