syndare

syndaren

syndare

syndarna

Substantiv [n]

Obestämd singular: syndare

Bestämd singular: syndaren

Obestämd plural: syndare

Bestämd plural: syndarna

"Nu kan polisen i Hylte ge P-böter – tidigare har syndare gått fria"
"Nu kan polisen i Hylte ge P-böter – syndare har tidigare gått fria"
"Flest syndare vid Bromma"
"– Varje försök att nyansera diskussionen innebär att man blir förknippad med de som förnekar, de som inte är troende utan syndare."
"– Det har väldigt starka drag av någon slags religiös väckelserörelse där man pratar om att man ska lyckas väcka syndare som Trump."
"Tio i topp : De är parkeringsböternas värsta syndare"
"Männen, som talat till förbipasserande på Rådhustorget och vid universitetsområdet i staden, ska bland annat ha sagt att ” homosexuella är syndare och ska straffas av Gud ”, skriver Folkbladet."
"Men det finns också syndare."
"Däremot sjönk antalet bilbältes- syndare."
"Fartkameran som tar flest syndare"

person som syndar