belåtenhet

belåtenheten

(-)(-)

Substantiv [n]

"Det finländska försöket med medborgarlön föll inte ut till belåtenhet, åtminstone inte enligt myndigheternas syfte."
"Men bara det att ministern var på besök i Halmstad i dag var till belåtenhet."
"– Det var inte till allas belåtenhet att det kördes fort och nära bilar i samhället, säger hon och uppskattar det till ett tiotal ungdomar som kört epa-traktorer nästan dagligen."
"De uttrycker alla belåtenhet med att basanslagen – pengarna som går till universitet och högskolor utan detaljerade motkrav – höjs."
"Frågorna är inte heller helt till belåtenhet."
"Testet utföll inte till belåtenhet."
"- De är naturligtvis mycket upprörda och tycker att det känns som ett led i att det är någon som övervakar de hela tiden och att man inte litar på att de utför sitt arbete till belåtenhet, säger Anders Fredriksson, ombudsman på IF Metall i Malmö."
"Men destinationschefen Niclas Sjögren Berg säger att beläggningen ändå är till belåtenhet och bättre än ifjol."
"En som han pekar p och som varit till belåtenhet är unge Batti Lundbäck från IFK Östersund."
"Det var ett beslut som möttes med belåtenhet."

tillståndet att vara belåten