fallfärdighet
fallfärdigheten
(-)(-)
Substantiv [n]Relaterat till fallfärdighet
fara
- akilleshäl [ mytologi ]
- avgrundens
- avsättlighet
- blotta
- blottställning
- damoklessvärd
- exponering
- fallfärdighet
- fallgrop
- fallrepet
- fallucka
- farhåga
- farlighet
- fälla
- fördärvets brant
- försvarslöshet
- försåt
- förtvivlat läge
- giller
- klämma
- kompromettering
- krokben [ vardagligt ]
- käringkrok
- obestånd
- ostadighet
- osäkerhet
- otrygghet
- ranglighet
- rankighet
- skraltighet
- skranglighet
- snara [ jakt ]
- svag sida
- svaghet
- sårbarhet
- tvetydighet
- tvetålighet
- undergångens brant
- utförsbacken
- utsatthet
- våda
- vådlighet
- vändpunkt
- värnlöshet
- yrkesfara
- öm punkt
försämring
- avbräck
- degeneration
- degradering
- dekadans
- dekadanslitteratur
- demoralisation
- depravation
- desorganisation
- fallfärdighet
- förfall
- förintelse
- förnedring
- förnedringstillstånd
- förstörelse
- försämring
- förvärring
- hopplöshet
- kollaps
- kräftgång [ sverigespecifikt ]
- nedsättning
- obestånd
- obotlighet
- rivning
- ruckel [ byggnad ]
- sammanstörtning
- sedefördärv
- sluskighet
- tillbakagång
- undergång
- upphällningen
- upplösning
- urartning
- utblomning
- utförsbacke
ålderdom
- avtyning
- barn på nytt
- fallfärdighet
- kraftnedsättning
- lövfällning [ botanik ]
- orkeslöshet
- skröplighet
- slöhet
- tidens tand
- årens tyngd