bekännelse

bekännelsen

bekännelser

bekännelserna

Substantiv [n]

Obestämd singular: bekännelse

Bestämd singular: bekännelsen

Obestämd plural: bekännelser

Bestämd plural: bekännelserna

"Det krävs också en kristen bekännelse för att tas upp i sällskapet."
"Försvararen menar också att vittnet har svårt att hålla isär vilka uppgifter han fått direkt från Ett och vilka som han har fått från ” grabbarna ” ( dvs de andra personer som han träffade strax efter Etts bekännelse )."
"- Vem, hur och varför har vi svaren på i och med den åtalade 30-åringens ” bekännelse ” i Amsterdam."
"Detta är inte förenligt med Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära."
"Lärarens bekännelse : Sänkte kraven för att göra rektorn nöjd"
"Weiderud anser att det finns en skamkultur som inte tillåter en ” väg till en sund skuld med bekännelse, förlåtelse och bättring ..."
"” Gudrun Schymans bekännelse och hantering av sin alkoholism för ett tiotal år sedan visar att det med rätt hantering och tilltal går att komma tillbaka och till och med gå stärkt ur de svåraste kriser och felsteg ”."
"White Wolf tajmade helt rätt, och Vampire appellerade till stora skaror ungdomar som konsumerade gothrock och trånade efter Brad Pitt och Tom Cruise i filmen En vampyrs bekännelse ( Interview with the Vampire )."
"Det var han som för tio år sedan tog emot Jackie Arklövs bekännelse om avrättningen av polismännen."
"– Det är nog bara läpparnas bekännelse."

det att bekänna eller erkänna något; innehållet i det som erkänns