artighet

Substantiv

artigheten

artigheter

artigheterna

Substantiv [n]

Obestämd singular: artighet

Bestämd singular: artigheten

Obestämd plural: artigheter

Bestämd plural: artigheterna

"Av ren artighet och kanske erbjudit oss något så vi att vi kunde tvätta, säger Monica Jisbratt."
"- Det finns ingen anledning att av artighet riskera att bli sjuk."
"Men av artighet, medan de gick förbi."
"Hans gigantiska skulpturer, ofta föreställande ansikten som blundar, ska få oss att blicka djupt in i oss själva och komma bort från artighet och omgivningens brus."
"Det handlar om ren artighet när vi bor i samma stad och jobbar i samma bransch."
"Hans diskretion är inte i första hand en artighet utan en konsekvens av ämnet : Depression och alkoholism liknar varandra i det att de stänger omvärlden ute, den sjuka och missbrukaren är inneslutna i sina bubblor, alla andra blir till skuggor som rör sig i utkanten av blickfältet, även de mest älskade, kanske mest just de."
"Men jag tycker det fanns en annan artighet förr."
"Men många är helt enkelt för ålderdomliga, som lemmalytt ( lemlästad ), eklatant ( påfallande ), förfäas ( fördumma ), bardalek ( strid ) och politess ( artighet )."
"Av ren artighet."
"Schweizisk artighet eller en viss oro?"