vanlighet

vanligheten

vanligheter

vanligheterna

Substantiv [n]

Obestämd singular: vanlighet

Bestämd singular: vanligheten

Obestämd plural: vanligheter

Bestämd plural: vanligheterna

"- Det är ju en avvägning mellan upphöjdhet och vanlighet och det är ju någonting som aktualiseras i samband med det kommande bröllopet, avslutar Lennart Nilsson från SOM-institutet."
"Att målvakten gör mål är ingen vanlighet i ishockey."
"– Korven är en symbol för vanlighet."
"– De positiva sidorna som nämns är hennes vanlighet, hon kan prata så folk förstår."
"Men denna ” vanlighet ” och hennes förmåga att prata till vanligt folk, det blir också det negativa för henne."
"- Att förtroendet sjunker trots kronprinsessan Victoras förlovning och stundande bröllop tror jag kan bero på en paradox mellan upphöjdhet och vanlighet."
"Flera av drottningens väskor är specialtillverkade och en vanlighet är förlängda handtag så att de kan bäras över axeln."