tillfällighet

tillfälligheten

tillfälligheter

tillfälligheterna

Substantiv [n]

Obestämd singular: tillfällighet

Bestämd singular: tillfälligheten

Obestämd plural: tillfälligheter

Bestämd plural: tillfälligheterna

"– Det var en tillfällighet att vi lyckades passera där just då och det var lite spännande, säger han."
"Om det är en förändring eller om det är en tillfällighet får fortsatta mätningar visa, säger Ann-Britt Mårtensson."
"– Det verkar vara en tillfällighet att skadorna inte blev värre, säger Mattias Lundgren, inre befäl på Blekingepolisen."
"Den andra personen som utsattes klarade sig oskadd av en tillfällighet."
"Räddningstjänst, polis och ambulans larmades till platsen och hemtjänstpersonal som av en tillfällighet såg att olyckan inträffat hjälpte mannen tills dess att räddningstjänsten kom till platsen."
"Kustbevakningen råkade av en tillfällighet befinna sig i närheten och ryckte också ut på drukningslarmet."
"Jag ser det inte som något systematiskt utan mer som en tillfällighet, säger han."
"Det var elever på rast som av en tillfällighet hittade vapnet på taket till en byggnad i samband med att de skulle hämta en boll."
"– Företagandet ökade markant förra våren, därför är det häftigt att detta halvåret slår det förra, att det fortsätter och inte bara var en tillfällighet, säger Boo Gunnarson, företagarexpert på Visma."
"Diagnosen ska ha påträffats först i samband med ett signeringsarbete då läkaren av en tillfällighet hittat provsvaret och sedan kontaktat patienten."

resultat av okontrollerade eller oförutsedda omständigheter; slump