bevisföring

bevisföringen

bevisföringar

bevisföringarna

Substantiv [n]

Obestämd singular: bevisföring

Bestämd singular: bevisföringen

Obestämd plural: bevisföringar

Bestämd plural: bevisföringarna

"Har underlättat bevisföring"
"Men, skriver HD, när det gäller den typen av bevisföring måste man döma med stor försiktighet."
"– Det är ju ganska svag bevisföring där det bland annat handlar om en konversation på Snapchat där det som skrevs har raderats."
"Han menar att både bevisföring och specialkompetens finns på platsen och internationellt, och att det är en stor fördel med att inte lagföra dessa personer i Sverige."
"Enligt honom finns det fördelar att göra det på plats, både med bevisföring och specialkompetens."
"” Drabbar brottsoffer, åtalade och bevisföring ”"
"Han menar att Säpo ändrat sin taktik efter att ha insett att deras bevisföring inte håller för att fälla någon i allmän domstol."
"En vanlig missuppfattning är att det krävs tung bevisföring för att lämna in ett tips."
"Regeringen vill reformera bevisföring i domstol"
"Men nu ifrågasätter den svenska regeringen om det verkligen kan bli en rättvis dom eftersom försvarsadvokaterna inte fått ta del av åklagarens bevisföring."

redogörelse avsedd att bevisa något