indicium

indiciet

(-)

indicierna

Substantiv [t]

Obestämd singular: indicium

Bestämd singular: indiciet

Bestämd plural: indicierna

"Ett indicium på att den 32-åriga kvinnan planerat brotten är, enligt åklagaren, att kvinnan rekognocerat runt brottsplatsen tiden före morden."
"– Har det skett någon krypterad kommunikation från området till Kaliningrad är det ett stark indicium."
"Ett indicium på att den 32-åriga kvinnan planerat brotten är, enligt åklagaren, att kvinnan rekognocerat runt brottsplatsen tiden före morden."
"- Ett starkt indicium är om någon i ens närhet har insjuknat med hög feber, huvud- och muskelvärk och torrhosta."
"Rikskriminalens förre chef Lars Nylén säger till tidningen att om uppgiferna visar sig stämma så är detta ett starkt indicium för att vapnet faktiskt legat i sjön sedan 1983."
"Hovrätten betraktar det som en stark indicium att mamman har vissa minnesfragment kvar av händelsen, bland annat att det var en kvinna som attackerade henne."
"– Man måste värdera varje indicium för sig och fundera om det finns andra alternativ och det tycker jag inte tingsrätten har gjort."
"Och det är ett rätt tydligt indicium på att det blir så, säger Bildt till TT."
"Bland annat pekar han på att fyndplatsen där kläderna ska ha eldats upp inte duger som ett indicium eftersom en privatperson lade ut koordinaterna till platsen på sajten Flashback den 28 juli och polisen var på plats först den 1 augusti."

sakförhållande som utan bevis styrker en misstanke eller anmodan, svagare än ett faktum