omdömesförmåga

omdömesförmågan

(-)(-)

Substantiv [n]

"Trots att våldet som användes inte stod i proportion till situationen friades hon eftersom hon har en intellektuell funktionsnedsättning som ansågs ha påverkat hennes omdömesförmåga och impulskontroll."
"Funktionsnedsättningen ska dock påverkat hennes omdömesförmåga och impulskontroll vilket gjorde det svårt för henne att besinna sig."
"De första sjukdomstecknen är försämrad syn- och omdömesförmåga."
"Enligt förvaltningsrätten visar mannen upp ” god psykisk stabilitet, impulskontroll och omdömesförmåga ”, skriver Dagens Juridik."
"Hovrätten menar också att 14-åringen är så pass ung att han inte kan anses ha fullt utvecklad omdömesförmåga och impulskontroll."
"Med ” gaslighting ” menas i dag psykologiskt våld, hjärntvätt, när någon förvränger ens verklighetsbild så att man börjar betvivla sin egen omdömesförmåga, ja sin egen mentala hälsa."
"– Jag har stor tilltro till hans omdömesförmåga, säger hon."
"Med hjälp av en patientjournal och förhör med kvinnan samt vittnen har tingsrätten klarlagt att 82-åringen vid förhöret hade en bristande omdömesförmåga och ett ekonomiskt lättsinne."
"Hon hade förlorat sin omdömesförmåga och kunde tycka att en liter mjölk var dyrt och att något för 10 000 kronor var billigt."
"En man i Malmö som lurat en 82-årig kvinna på sju miljoner kronor utnyttjade hennes bristande omdömesförmåga."