rannsakning

rannsakningen

rannsakningar

rannsakningarna

Substantiv [n]

Obestämd singular: rannsakning

Bestämd singular: rannsakningen

Obestämd plural: rannsakningar

Bestämd plural: rannsakningarna

"Men det här är så klart lite av en rannsakning för oss som är etablerade, för när man är ung och går på pjäskontrakt kanske man inte vågar säga ifrån."
"I boken ” Utan nåd – en rannsakning ” beskriver Fredrik Virtanen konsekvenserna av att han under metoo-hösten 2017 anklagades för våldtäkt – anklagelser som publicerades av majoriteten av Sveriges medier."
"Hon gick själv på en Waldorfsskola och älskade det – men efter dokumentären inser hon att det är dags för en rannsakning av pedagogiken."
"– Efter gårdagens Kalla Fakta kan vi konstatera att polisen behöver en djup rannsakning av sin egen verksamhet."
"En rannsakning i samtliga led från juniorverksamheten till A-laget, styrelsen, VD, sportchef, tränare borde vara på sin plats som visar vad de bär för ansvar och har för roll i denna misslyckade säsong, skrev klubben"