hjärnblödning

hjärnblödningen

(-)(-)

Substantiv [n]

"Ung man hade hjärnblödning – skickades hem med smärtstillande"
"När mannen väl undersöktes visade det sig att han hade en hjärnblödning."
"Efter att ha röntgats upptäcktes att symtomen i stället berodde på en hjärnblödning."
"Undersökning dröjde – 60-åring fick hjärnblödning"
"Det dröjde flera timmar innan en svårt sjuk man med hjärnblödning undersöktes."
"25-åringen fick därefter åka till akutmottagningen och när han röntgades visade det sig att mannen hade en hjärnblödning."
"Sjukhistorien pekade på en typ av hjärnblödning som kräver snabb insats."
"Det dröjde flera timmar innan en svårt sjuk man med hjärnblödning, som sökte vård på akutmottagningen i Karlskrona, undersöktes."
"Mannen fick sen åka in till akutmottagningen där det visade sig att han hade en hjärnblödning."
"Mannen visade sig sedan ha en hjärnblödning och fördes akut vidare till Lund för fortsatt vård."

Fotograf: Wikipedia

innebär att ett blodkärl i hjärnan brister och betraktas som en form av slaganfall (stroke). http://sv.wikipedia.org/wiki/Hj%C3%A4rnbl%C3%B6dning