uppfostra

uppfostrar

uppfostrade

uppfostrat

Verb

Presens: uppfostrar

Preteritum: uppfostrade

Supinum: uppfostrat

under längre tid lära önskvärt beteende (ofta att följa vissa normer) med mål att klara sig i samhället, särskilt barn

uppfostrad

Adjektiv

"Man kan ha synpunkter på det sätt hon levt sitt liv, men hon är uppfostrad så och det är så hon vill leva sitt liv."
"Det domarna i hovrätten avsåg var att flickan kom från en miljö där man var uppfostrad att lyda vuxna."
"- Han är uppfostrad i en hård tid när man inte skulle prata om känslor."
"Jag är uppfostrad att inte fråga om sex, det kan upplevas pinsamt och för privat."
"– Jag är otroligt glad för att jag blivit uppfostrad att följa mitt hjärta och att alla människor är lika värda, sa hon i sitt tacktal."
"– Om det fortsätter så, kommer det vara en hel generation i Sverige som är uppfostrad med att alltid söka läkare för allt och det kommer inte vården att palla med."
"Det här är ju det jag är uppfostrad att göra, säger Lina Baldenäs."
"Han föddes 1932 i New York City i en skådespelarfamilj, men blev uppfostrad till stor del av sina morföräldrar i Minneapolis."
"– Jag känner att jag blivit uppfostrad väldigt bra."
"Men jag är mer uppfostrad av min mamma, eftersom jag har bott mer med min mamma och min syster."