lindring

Substantiv

lindringen

lindringar

lindringarna

Substantiv [n]

Obestämd singular: lindring

Bestämd singular: lindringen

Obestämd plural: lindringar

Bestämd plural: lindringarna

"Kortvarig lindring, men det åtgärdar inte grundproblemet, säger Johan Westermark, sjuksköterska."
"Mopedisten, en 16-årig flicka fick föras till sjukhus, men uppges endast ha skadats lindring."
"Skitväder lindring för pollenplågade"
"Under ett halvår innan den här situationen har mamman klagat över kraftiga smärtor i benet i somras fick hon diagnosen gikt och en stödstrumpa till lindring."
"Behandlingen är en lindring för det stora kallblodet men eftersom ligamenten inte kommer att läka tillbaka är Jan-Olov berredd på det värsta."
"Den medicinska effekt som kunde beläggas var just lindring vid kraftiga smärtpåslag."
"Däremot får han sitt fängelsestraff förkortat av andra skäl, bland andra att att han i Norge skulle ha fått viss lindring av sitt straff eftersom han medverkat i utredningen."
"Om du befinner dig i övergångsåldern kan intensiv styrketräning skänka lindring."
"– Det skulle kunna vara en tanke att uppmuntra de människor som kommer från andra kulturer och invandrat till Sverige att undersöka hur naturen skulle kunna hjälpa dem och ge dem kraft och lindring."
"Snart kan ms-sjuka få lindring mot stelhet och smärta."

Helande verkan av läkemedel