egenmäktighet

egenmäktigheten

(-)(-)

Substantiv [n]

"Han misstänks nu för grovt försök till egenmäktighet med barn."
"Det var i måndags som mannen ska ha hämtat eller försökt hämta barnen som var omhändertagna enligt LVU och på onsdagen begärdes mannen häktad misstänkt för grovt försök till egenmäktighet med barn."
"Nästa vecka hålls huvudförhandling gällande tre fall av egenmäktighet med barn."
"Pappan är nu misstänkt för egenmäktighet med barn och eftersom brottet anses grovt kan påföljden bli upp till fyra års fängelse."
"Nu döms han för egenmäktighet med barn till villkorlig dom."
"Han frias dock från anklagelserna om grovt egenmäktighet med barn mot den yngsta dottern."
"45-årig pappa döms för egenmäktighet med barn."
"Därför är han även misstänkt för olaga frihetsberövande, alternativt egenmäktighet med barn."
"39-åringen, som är flickans far, dömdes för egenmäktighet med barn till sex månaders fängelse och utvisning ur landet."
"Mannen åtalas nu för grov egenmäktighet med barn, sedan han fört sonen till Tunisien utan moderns medgivande."

det att vara egenmäktig