svammel

svamlet

svammel

svamlen

Substantiv [t]

Obestämd singular: svammel

Bestämd singular: svamlet

Obestämd plural: svammel

Bestämd plural: svamlen

"– Det är bara svammel att det här skulle leda till något positivt, trams."
"Men det kallade Wallström efter debatten för ” svammel ”."
"Mycket av det vi sade var lögner, skryt och rent svammel, sade han, inför en närmast fullsatt åhörarläktare i Malmö tingsrätts säkerhetssal."
"” Svavelosande svammel ”"
"- Det är mycket svammel i sådant där också."
"Luleå inför unisextoaletter : ” Vilket svammel “"
"Vilket svammel."
"– Det här med taggningen är inhemskt myndighets svammel inom länet, inget annat, säger Lars-Jon Allas"
"Nu får det räcka med svammel och smutskastningar av varandra, nu måste det bli verkstad av det hela."
"Men som Kirunabo betraktar hon det som svammel."

osammanhängande prat