förfölja

förföljer

förföljde

förföljt

Verb

Presens: förföljer

Preteritum: förföljde

Supinum: förföljt

"Sedan dess har han fortsatt förfölja kvinnan i Sölvesborg."
"Åldring fortsätter förfölja kvinna"
"Mattias har nu skaffat sig en utbildning och har också fått ett fast jobb, men lägenhetsaffären kommer att förfölja honom länge."
"Flickan, som hade sällskap av en kamrat, uppger i förhör att mannen började förfölja dem och att han frågade efter tolvåringens telefonnummer och namn."
"– Man kan inte förfölja en person efter så lång tid, när nu ord står mot ord."
"Mannnen åtalas för att vid flera tillfällen överträtt gällande kontaktförbud genom att förfölja kvinnan på olika sätt."
"Han ska då även ha sagt ” Jag kommer alltid att förfölja dig ”."
"Det är mycket som kan fastna på näthinnan och förfölja en genom livet."
"Polisen valde att förfölja den och efter en kort jakt kunde motorcykeln stoppas och det visade sig att mc:n var stulen och falskskyltad."
"” Skidtankarna ” börjar förfölja mig …"

under en tid följa efter en viss person vart hon än går, utan hennes kännedom