gruff

gruffet

gruff

gruffen

Substantiv [t]

Obestämd singular: gruff

Bestämd singular: gruffet

Obestämd plural: gruff

Bestämd plural: gruffen

"När vattnet sattes på droppade det väldigt lite, så det blev bråk och gruff mellan grisarna, säger Ragnar Widerberg, djurskyddshandläggare på länsstyrelsen i Blekinge."
"– Det har varit en del gruff, lite handgemäng."
"Det blev gruff och slag mellan de båda lagen som resulterade i att en tjeckisk spelare fick matchstraff utan vidare påföljd."
"På måndagskvällen intrffade ännu ett knivdrama i Borlänge, då en man i 17-årsåldern knivskars, efter ett gruff om något, oklart vad."
"Leksand – Vopat avstängd efter gruff på isen"
"När patrullen kommer dit är det gruff på platsen."
"Eleven ska enligt polisen ha vidgått att han varit i gruff och slagsmål med en annan pojke."
"– Innan händelsen under dagen hade pojken varit i en konflikt med gruff."
"Under onsdagen, en dag efter att pojken hittades liggandes på marken, gick skolans rektor Ola Ekstrand ut med information om att det förekommit en ” konfikt med gruff ” på skolan."
"De båda åtalade säger att det varit någon form av gruff men att de varken kan erkänna eller förneka brott."

gräl, bråk