eldning

eldningen

eldningar

eldningarna

Substantiv [n]

Obestämd singular: eldning

Bestämd singular: eldningen

Obestämd plural: eldningar

Bestämd plural: eldningarna

"– Ja, det var någon form av kontrollerad eldning."
"Karlstadlaget hade tagit en tidig eldning genom Joakim Nygård i den fjärde minuten, men KHK:s Mattias Karlsson kvitterade lika snabbt."
"Brandflyget upptäckte olovlig eldning"
"Gräsbrand var otillåten eldning på Aspö"
"Räddningstjänsten får då flera samtal och tvingas åka ut på larm som sedan visar sig vara vanlig eldning."
"Det handlade om allt från eldning till problemlösning och sjukvård när cirka 330 barn och ungdomar träffades för Dacke scoutdistrikts årliga distriktstävling."
"Anledningen till att eldning på kvällen inte uppskattas, är för att det syns bra, menar Stefan Sjöholm."
"När räddningstjänsten kom till platsen visade det sig att det handlade om en kontrollerad eldning av buskar och ris."
"Vid häftig eldning kan reglarna till sist bli för heta och börja brinna."
"Det var troligen eldning för att värma upp en varmvattenpanna som orsakade branden på ett HVB-hem i Spjutsbygd i torsdags."

det att elda