avlida

avlider

avled

avlidit

Verb

Presens: avlider

Preteritum: avled

Supinum: avlidit

"– Om det är så att en person har dött och att man till och med kan avlida är det allvarlig och det är därför vi har respekt för detta och kartlägger vad det beror på, säger Rickard Eitrem."
"( Det kan dock ingå hundar som hunnit avlida i statistiken, eftersom alla dödsfall inte registreras direkt. )"
"Enligt åtalet fanns en uppenbar risk att offret – en 38-årig man – skulle avlida av knivattacken."
"För att en organtransplantation ska gå att genomföra måste personen som ska donera avlida på en intensivvårdsavdelning, och det är långt ifrån i alla fall som en transplantation är möjlig."
"Anmälaren kräver att socialstyrelsen ska göra en utredning av fallet, och menar att 49-åringen inte hade behövt avlida om han bara hade fått en ordentlig undersökning."
"Vårdtagaren skadades allvarligt och riskerade att avlida men överlevde mirakulöst enligt anmälan."
"90 000 beräknas avlida, vilket ger ett födelseöverskott på 19 000 personer."
"Enligt hovrättens bedömning fanns ingen hög sannolikhet att den 84-åriga kvinnan skulle ha kunnat avlida till följd av angreppet."
"I en varm bil blir en hund stressad och kan i värsta fall avlida av värmechock skriver Svenska Kennelklubben i ett pressmeddelande."
"Personen kan avlida inom loppet av några dygn om rätt vård inte ges."

dö (särskilt av sjukdom)