anhålla

anhåller

anhöll

anhållit

Verb

Presens: anhåller

Preteritum: anhöll

Supinum: anhållit

"Tre personer sitter nu anhålla och grannarna är chockade efter det våldsamma överfallet i Kungsmarken."
"– Vi hämtade in honom till förhör och sedan beslutade åklagaren att anhålla honom, säger Jörgen Johnsson, inspektör polisen Karlskrona."
"De två männen och kvinnan sitter anhålla i polishuset i Kristianstad och samtliga förnekar brott."
"– Tre personer sitter anhålla."
"De tre personerna som nu sitter anhålla ska ha attackerat grannarna med tillhyggen och skadorna blev så allvarliga att tre personer fick föras till sjukhus för vård."
"Männen sitter nu anhålla misstänkta för grov stöld."
"På söndagskvällen beslutade åklagare om att anhålla en person i sin frånvaro och under natten fick polisen tag på honom."
"Åklagaren beslutade senare att inte anhålla de fyra personerna, utan de släpptes efter förhör."
"Så fort åklagaren fick kännedom om att mamman fortfarande tog hand om barnet fattade hon omedelbart beslut om att anhålla mamman."
"Tre män i 20-årsåldern sitter fortsatt anhålla efter helgens våldsamma upplopp i centrala Ronneby."

bildligt

polisväsende

generell