Servitut

Substantiv [nf]

servitut

servitutet

(-)(-)

Substantiv [t]

"Paul Hedlund säger till Blekingenytt att han inte vill medverka i inslaget, men han bekräftar att det inte finns något skriftligt bevis om något servitut."
"Paret George har försökt påtala att det här egentligen är deras mark, men de har fått till svar att det finns ett servitut som ger Paul Hedlund rätt att använda marken."
"Ett elbolag behöver inte alltid särskilt tillstånd för ett elnät, det kan räcka med ett så kallat servitut."
"– Nej jag fick inte information om detta, och köpeavtalet upprättades av en advokat, och det står att det inte finns någon nyttjanderätt, eller servitut utöver det som finns på fastigheten sedan tidigare."
"Lösningen, tror han, är ett servitut som gör att både Försvarsmakten kan öva på fälten men att den närliggande marken samtidigt utnyttjas för att bygga fler hus."
"Enligt ett gammalt servitut har kommunen anlagt en stig längs med vattnet på Bengtssons mark."
"Svaren var att det inte behövdes bygglov och att kommunen inte hade något servitut för gång- och cykelbanan."
"Mannen har genom ett servitut rätt att använda vägen, men inte förändra något på den."
"Men nu har man, av en slump, hittat snart 100-åriga dokument med servitut kopplat till mark vid Funäsdalen och Tännäs som ger samebyn en helt ny position."
"Renägaren Edvin Rensberg tror att markägarna känt till, men mörkat uppgifterna om att det finns gamla servitut."

begränsning av en fastighetsägares bestämmanderätt över egen fastighet eller mark