klander

klandret

klander

klandren

Substantiv [t]

Obestämd singular: klander

Bestämd singular: klandret

Obestämd plural: klander

Bestämd plural: klandren

"- Säpo kom fram till att agerandet på Bromma inte är grund för klander och då kan inte jag agera."
"Han menar att minst fem miljoner svenskar torde ha sett bilden och därför väljer man att visa den igen ” för att allmänheten själv ska kunna bedöma om drottingen har fog för sitt yrkande på klander ”."
"I beslutet finner man inget skäl till pressetiskt klander."
"- Säpo kom fram till att agerandet på Bromma inte är grund för klander och då kan inte jag agera."
"– Det är olyckligt att tidningar genom åren har gjort sitt bästa för att gömma undan klander från PO."
"Dagens Nyheter för att ha åsidosatt god publicistisk sed, en mildare form av klander."
"Vi har fått beröm av PO, för att vi till och med publicerar klander på löpsedeln."
"Samuelsson framhäver även att PON inte finner skäl till klander i övriga artiklar och att PON framhåller opinionsjournalistikens vittgående frihet."
"Jag har också under åren upprepade gånger fått höra klander och politiserande från olika kulturpersonligheter mot min person från scenen efter mottagandet av ett pris."
"Och i sitt beslut man finner inget skäl till pressetisk klander."

kritik, invändning, besvär, överklagan