prioritet

Substantiv

prioriteten

prioriteter

prioriteterna

Substantiv [n]

Obestämd singular: prioritet

Bestämd singular: prioriteten

Obestämd plural: prioriteter

Bestämd plural: prioriteterna

"– Vår högsta prioritet är medarbetarnas hälsa och välmående."
"Miljön inte högsta prioritet"
"– Som första prioritet måste kapaciteten stärkas i Skåne med en ny bana mellan Lund och Hässleholm."
"Enligt akutens rutiner skulle patienten, som bedöms ha ha haft en hög prioritet, ha undersökts inom 20 minuter, men han läkarundersöktes först efter två timmar."
"Festivalarrangörerna själva vill inte gå in på detaljer i hur de har byggt upp säkerheten, men säger att säkerheten alltid har högsta prioritet på Sweden Rock."
"Från regeringen finns en viss prioritet i ärenden kring bostads- och byggprojekt, säger Hans Juhlin, förvaltningschef Karlskrona kommun."
"Han säger att vattenskoterförare ibland kör mycket fortare än vad som är tillåtet och att de som framför dem inte alltid har sjövett som högsta prioritet."
"Detta har just nu högsta prioritet, berättar Jan Moberg, förvaltningschef på miljö- och byggnadsförvaltningen."
"– Frihetsberövande är ett stort intrång i en persons integritet så de ärendena har högsta prioritet."
"– Om någon ringer in om en misstänkt rattfyllerist är det jättehög prioritet."

grad av vikt som läggs vid något /som planeras utföras/, mått på hur pass viktigt det är att detta sker